|
Några blad ur biografin av den som bär exilen under armen
Tolkningar: Fadil Jaf
Jag slappar under lampornas sken
och i mina fickor finns blöta blöta adresser
en krog
kastar ut mig till en annan och en kvinna åtrår mig och en annan
jag biter på fräscha bröst
jag biter på böcker
jag biter på gator
denna mun måste äta någonting
de här fingrarna måste vidröra någontong
de här läpparna måste trycka sig mot en bägare
eller en mun
eller en sten
varken Gud eller fälten gjorde mig hungrig
slagorden gjorde mig hungrig
och liar
som slog ner axen före mig
jag går ut ur mitt oväsen till trottoarens oväsen
jag är så uttråkad att det räcker med att
slänga mitt liv
till vilken förbipasserande kvinna som helst och sen går jag befriad
trött på
minnen och vännerna och depressionen
trött eller desperat
som en havererad båt på
vågen
kan varken få fart eller drunkna.
1993 Adan
Mina böcker under mitt huvud
och min hand på väskans handtag
de slätter som vi
drömde om gav oss inget mer än lera
och de böcker som vi skrev gav oss inget mer än nöd och piskor
mina fötter blev slitna
av slapphet och papperstrottoarer
och mina sånger gick sönder med barernas bägare
och mina tårar hängde som lanternor på
de trånga fängelsernas fönster
jag reder ut de hoptrasslade bläcktrådarna ur mitt huvuds nystan
och jag sprider dem på
gatorna
rad för rad, tills mina papper tar slut
och jag sover.
Mars 1996 Damaskus
Jag packar mina väskor
och mina tårar
och mina dikter
och lämnar det här landet
även krypande på mina tänder
ni får inte fälla tårar eller ropa ut i glädje
jag vill iväg
utan att se ut genom fönstren på båtar
och tåg era viftande näsdukar
jag vädrar luften i tunnlarna
bryter samman framför
butikernas speglar som de vykort som inte når adressaten.
Låt oss bära våra gravar
och våra barn
låt oss bära våra suckanden och drömmar
och ge oss iväg
innan slagordens agenter stjäl dem
och säljer dem till oss i vårt land:
Fält av banderoller
och i exilen :
ett land med avbetalning
Denna mark
duger inte längre till något
denna mark
när det svämmar över i
bäckarna av
blod och olja det svämmar över med opportunister
vår mark som vi
kräks ut på krogar
och lämnar den som förlorade lustar
i horornas sängar
vår mark som tas ifrån oss
som läder och erkännanden
i förhörssalar
och klistrar dem på
våra axlar, för att vi ska applådera utanför härskares fönster
vad är det här för land
och ändå
så fort vi har rest bara några steg ifrån det
bryter vi samman av nostalgi
på den första trottoaren vi råkar
och rusar ut till brevlådorna
och håller om dem och gråter
1995-1996 Al-Khartoum
Jag lägger min hand på världskartan
och drömmer om de gator som jag ska vandra på
barfota
och de midjor som jag ska hålla om med mina armar i parker
och de bibliotek där jag
kommer att låna böcker utan att lämna dem tillbaka
angivare som jag avleder från en gata till en annan
upprymd av regn och gapskratt
tills jag
plötsligt ser dem framför mig
då lyfter jag skrämd upp mitt finger från kartan
och sover sorgefull.
16 juli Hyde Park, London
Vårt liv som liknar avbrutna pruttar på allmänna toaletter
vårt liv som ingen skrev
historia om
vårt liv är våra hesa flöjter i vinden
eller våra snyftningar i konservburkar
vårt förbrukade
liv, bevarat i pärmar och hängande på krigens klädsträck
säg mig vart ska jag ta vägen med det
tills det plötsligt vaknar till
sent på natten och fortsätter yla på världens gator.
Natten den 15 juli 1999 Dover
Var är dina händer?
Jag glömde dem när de vinkade av resande tåg
var är din hustru?
vi blev osams i den första butiken vi gick in i
var är ditt land? stridsvagnarna svalde det
var är din himmel?
jag kan inte se den för
mycket rök och banderoller
var är din frihet?
jag kan inte uttala den för mycket darrande
1996 Amman
Jag slänger mina strumpor åt himlen
som solidaritet med de skolösa
och jag går
barfota jag vidrör gatans lera med min fotsula
stirrande på de mättas ansikten bakom glas
på sina byråer
ah ...om mänsklighetens tarmar var av glas
då skulle vi se hur mycket de
har stulit av vårt bröd
åh Gud
om du inte kan fylla den här lepramagsäcken
i vilken vind
och masslar visslar
varför skapade du för mig de här glupska tänderna och om du inte låter
en knopp knoppa ut som gren i min säng
varför skapade du för mig två armar av svavel
och om du inte kan skänka mig ett fridfullt land varför skapade du åt mig de här utvandrande
fötterna
och om du är trött på mitt klagande
varför skapade du då den här munnen som
brister ut i skrik
dag och natt.
Februari 1999 Prag
Inget ljus i min hand
inte heller någon nostalgi
hur skulle jag kunna nå mitt hjärta
inget veteax för min mun
hur skulle jag kunna beskriva doften av mättnad
ingen doft i min säng
hur skulle jag
kunna rita kvinnans kropp
låt oss lyssna på sjömän
innan de sätter iväg med sina drömmar mot det vida havet
de glömmer oss
låt oss lyssna på kropparnas dialog
innan deras gläfsande slocknar på soffor
jag är gitarren
vem spelar mig
jag är tårar vem gråter mig
jag är orden vem ... upprepar mig
jag är revolutioner vem kan
antända mig
1996 Sana, Jemen
Jag skriver med min hand mot fönstret
torkar tårar av himlens kind
jag skriver och mitt
hjärta i väskan lyssnar på visslanden från tågen
jag skriver och mina fingrar är vilse på
caféernas bord och bibliotekens hyllor
jag skriver och min hals är bunden ända från historiens begynnelse
till hängningsrepet
jag skriver och jag bär alltid med mig mitt suddgummi
för den minsta knackningen på dörren
och skrattar åt mig själv bitter
när jag inte hittar
någon annan
förutom vinden
December 1992 Baghdad
Hur skulle jag kunna
bli av med mina rädslor
Gud
och mina ögon är fästade vid
polisens stövlar
och inte vid himlen
och mitt identiteskort är med mig
och jag ligger till sängs
av rädslan att någon angivare väcker mig ur mina drömmar
24 juli 1999 Amsterdam
|
